Guldströms i Ädelfors

Så heter min kusin och hans familj, Guldström. Visst är det passande?! Vi bestämde oss för att ta bilen och hälsa på dem, och med vi menas jag, Dennis, Adara, pappa, Anna och Elin. Så vi begav oss dit på morgonen, inte fullt så tidigt som i måndags, men tillräckligt tidigt för att vi skulle vara tvungna att sätta klockan. Gjorde ett stopp i Jönköping, men körde annars på rätt bra.
Väl framme letade vi upp min kusin Rolf och efter att ha visat några kunder lite av hans företag tog han sig tid med oss. Vi fick bland annat se en riktigt cool vaskningsmaskin som sög upp grus och vatten och vaskade sedan på helt själv. Fick även se ett hemmabygge av en vaskningsmaskin där man själv fick skyffla på jorden. Som ni nog gissat driver min kusin ett guldvaskningsföretag. Mer om detta kan du läsa här. Efter en välbehövlig lunch gick vi upp till huset för att hälsa på resten av familjen, Lucy och barnen Charles och Ian. Det var superkul att träffa dem, har inte träffats sedan innan Calle (Charles) var född, så det var skoj att se hur Adaras sysslingar såg ut. Har visserligen sett dem på foton, men det är ju inte riktigt samma sak. Ganska snart började Calle plinka på en gitarr och Rolf tog fram en jättefin afrikansk (Lucy kommer från Kenya) trumma. Hon var riktigt duktig på den, vilket kanske är givet. Calle var väl duktig på gitarr han med, men höl sig på sin egen nivå - han fyller tre i september. Adara testade båda och jag får nog säga att trumman är mer hennes instrument, eller det var det igår i alla fall.
Efter en glass i deras cafe var det dags att bege sig hemåt. Eftersom jag trodde att både Adara och Elin skulle somna i bilen gick jag med på att sitta mellan dem på vägen hem, precis som jag gjort på nerresan. Adara var väl okej, men Elin, som var rätt trött, var lite gnällig och behövde i princip konstant underhållning. Stannade till på McD's i Jönköping på vägen upp för lite middag och då passade Anna på att ge Elin lite välling. Innan vi var ute ur första rondellen sov Elin och allt var lugnt och skönt. En kvart, tjugo minuter senare vaknade hon dock och var helt otröstlig. Det hjälpte inte att det ösregnade och trummade mot bilen eftersom hon inte gillar för mycket ljud. Efter att ha suttit snett framåtböjd och sjungit "Trollmor" ett otal gånger samtidigt som Anna sjöng något annat från framsätet lugnade hon sig dock - tillfälligt. Fram till Borås gnällde hon lite hela vägen, men strax efter började hon gråta igen och skrika. Jag kan ju säga så mycket att man absolut inte vill att Elin skriker, hennes röst är inte av denna värld. Då säger jag väldigt bestämt att nu stannar vi och tar ut ungen så att hon får lugna sig lite och sen får Anna sitta här bak och underhålla henne. Sagt och gjort, vi stannade till i Bollebygd så att Anna fick bära på henne lite och flyttade om lite i bilen. När vi började köra igen pluggade jag i hörlurar och satte på musik och totalignorerade alla ljud från baksätet. Det blev lugnt och skönt i alla fall sista biten hem!