Helgen som var

Det var en bra helg, med mycket familjetid och även en hel del egentid.

Den började faktiskt redan i fredags med att Adara hade feber när hon vaknade. Hon hade det redan i torsdags kväll, men under natten hade den inte gett med sig så hon fick stanna hemma från skolan. Trots att hon hade feber var hon förhållandevis pigg, en annan hade ju legat däckad av 38,9 °C! Hon ville hemskt gärna gå till skolan och lämna läxan och det gjorde vi faktiskt, fast när vi var säkre på att det var lektion, så att hon inte skulle börja busa runt för mycket. Överallt sägs det att det är allmäntillståndet som räknas och visst, så är det ju. Men, kroppen får ju feber av en anledning, och det kan inte vara bra att busa runt för mycket, det känns bättre att låta kroppen vila och koncentrera sig på att bli frisk.

Efter lunch gick vi ner på torget och köpte present till Tomas och sedan mötte vi pappa på Lidl, där vi köpte kyckling Cordon Bleu, för det ville Adara ha till middag. Hem till mamma och pappa och så satte vi igång med maten. Tomas kom och fick sina presenter (ett par skinnhandskar och en ask med praliner från Bräutigams) och sen kom även Dennis, som hade varit hemom och duschat efter jobbet. Han hade även plockat med sig ingredienser till efterrätt; Marängsviss i en ny tappning med citron, äpple och rosmarin. Det var underbart gott! Receptet hittar du här. Väl hemma var det sovdags för Adara, vars feber faktiskt hade krupit till under 38 °C.

På lördagen tyckte jag och Dennis att hon kanske inte skulle till simskolan eftersom hon hade haft ont i öronen morgonen innan, men när vi kollade tempen på henne var hon nere på normala 36,6 °C och hon hade inte ont längre, så vi gick dit. Jag och Dennis har länge talat om att gå på bio med Adara eftersom det går massor med bra filmer nu, och den vi ville se med henne, Paranorman, skulle gå redan 12:20. Jag hade tänkt att hinna springa mellan simskolan och filmen, men konstaterade snart att det inte skulle fungera. Så istället tog jag det lite lugnt, bokade biljetterna och sedan så åt vi lunch, pannkakor från fredagen, innan vi åkte in till Bergakungen. Filmen var rolig och Adara tyckte nog om den, även om hon nog tyckte att den var lite läskig emellanåt, även om hon sa att hon inte tyckte det. Hon kramade i alla fall min arm rätt hårt lite då och då :-)

Väl hemma stack jag ut och sprang och fick bra tider, vilket går att läsa om här. Sedan åt vi mat innan vi gick ner på torget för att kolla lite på halloweensaker på Partyland. Gick och handlade massa frukostmat och sedan hem och kollade klart på Kalle och chokladfabriken som vi hade börjat kolla på under fredagen när hon var sjuk. När den var klar satte jag igång med att baka scones och vi hade en jättemysig kvällsmat. Adara skulle sova hos mamma och pappa, men hade valt att inte följa med dem till Alingsås, utan tyckte att de skulle hämta henne efteråt istället, så när vi nästan hade ätit klart kom de. Adara hade redan pyjamas på sig, och jag passade på att borsta tänderna på henne så att det bara var för henne att hoppa i säng när hon kom fram. Jag och Dennis bänkade oss framför TV:n och kollade på Total Recall, en film som jag inte har sett på säkert 18 år, men den var skoj och lika actionfylld som jag mindes den. Borde kanske kolla in nyinspelningen nu då :-)

Igår hade vi tvättid så det var bara att gå upp och se till att börja tvätta. Dennis skulle iväg och spela badminton med ett gäng från jobbet så han stack vid 11-tiden. Jag diskade, slängde i ännu mer tvätt och sedan började på projekt "Städa badrummet". Utt med allt och sedan skura väggar och golv och allt däremellan. Jag orkade faktiskt inte skura taket, utan det får bli en annan gång. Dessutom var det golbrunnen som var mest akut och det känns väldigt skönt nu när det är gjort. Jag får erkänna att jag faktiskt har träningsvärk idag, men det skyller jag på att jag åkte skridskor när jag jag hade hällt såpan på golvet. Vaddå? Det är ju det absolut bästa sättet att skura golv på, det vet vi ju sedan Pippi. Visserligen hade jag inga borstar på fötterna utan var barfota, men ändå - kanonbra (och jätteskoj!)!

När jag var klar med badrummet gick jag ner och handlade lite innan jag satte igång med att städa bakom och runt spisen. Det är helt otroligt vad mycket skit som faktiskt samlas där. När det var klart hade mamma, pappa och Adara kommit och jag började med middagen som vi hade tänkt bjuda dem på. Det blev trerätters, men väldigt enkelt, och väldigt gott.

Förrätt: Färsk pasta med tryffelsås

Huvudrätt: Marinerad fläskytterfile med potatis, sallad och Jensens Whiskysås

Efterrätt: Äppelpaj med lite kanel och kardemumma, serverad med vaniljvisp.

Mumisgt värre var det!

Efter maten var det sovdags för Adara och diskdags för mig medan Dennis läste för henne. Resten av kvällen  spenderades framför TV:n där vi kollade på diverse inspelat vi hade samlat på oss.

Tider igen!

I lördags när jag sprang lyckades jag med (det inte så svåra konststycket) att inte pausa appen, så här kommer lite tider.

Minuttiderna för varje kilometer blev:

Första: 6:02

Andra: 6:16

Tredje: 6:24

Fjärde: 6:27

Femte: 6:22

Således blev snittiden per kilometer 6:18, vilket ju är en klar förbättring mot sist när jag kunde mäta minuttider, vilket känns bra!

Snitthastigheten var 9,4 km/h, och det känns bra att ha kommit över 9 km/h. Nu siktar jag högre, hade varit skoj att klara 10 km/h ute också, när jag vet att jag klarar det inne.

Det var rätt bra löparväder, även om jag nog hade klätt mig lite för varmt. Långärmat och långbent var nog lite för mycket, hade varit bättre med långärmat och kortbent. Det var dryga tretton grader och lätt duggregn, väldigt lätt duggregn. Mer som en tät dimma faktiskt. Regnet hängde dock i luften, så jag satte fast telefonen på benet, under byxorna (fördelen med långa byxor :-) ), för att den inte skulle få regn på sig. Saken/fickan jag har telefonen i skall väl vara vattentät, men det är två hål i den upptill, och jag ville inte chansa (även om ny telefon vore trevligt förstås).

Superhemligt

För en tid sedan ringde en kille hem till oss och jag svarade och lät nog ganska kall, vilket jag brukar göra när jag vet att det är försäljare som ringer. Det var dock ingen försäljare utan en som ringde för att kolla om jag passade in i målgruppen för en marknadsundersökning. Det gjorde jag och igår var det dags!

Klockan sju igår kväll gick jag till Scandinfo på Kungsgatan för att vara med och tycka till om eventuella nya produkter. Vi fick skriva under ett sekretessavtal så mer kan jag inte säga :-)

Vad jag kan säga är att när de kontaktade mig första gången frågade de en del frågor om vilken typ av smaksättning jag använde i mat, vilka kryddor jag använde samt hur ofta vi åt tex-mex-mat hemma i vårt hushäll.

Det var en trevlig kväll och för "besväret" fick jag 450:- i presentcheckar. Kanon!

Mysmiddag

I lördags var Adara på kalas hemma hos en kompis och Dennis var iväg på Ölfrämjandet så jag hade hela tre timmar helt själv. Och jösses vad fort tiden gick! Jag var och kollade lite i affärer och köpte bland annat två byxor till Adara. Det blev två mjukisbyxor från H&M eftersom jag vet hur mycket hon gillar att ha mjukisbyxor. Tyvärr har det varit lite ont om sådana över storlek 122, så nu när jag hittade köpte jag alltså två par, ett par på flickavdelningen i storlek 134 och ett par från killavdelningen i storlek 128. Konstaterade att de i 128 är större än de i 134! Helt galet, mjukisbyxor borde väl ändå vara desamma oavsett kön?!  Vad gäller färger fanns det kanske fyra på flickavdelningen, men på pojkavdelningen fanns det åtminstone åtta! Jag förstår mig inte riktigt på sånt där...

Jag handlade även lite mat eftersom vi hade ont om allt hemma och när jag kom hem ställde jag mig och vek massa tvätt (vi hade tvättat på förmiddagen). För att få lite roligare satte jag igång Spotify och såg att Mika hade släppt nytt så det sattes på. Tyvärr måste jag erkänna att det inte var något jag fastnade för så direkt, men jag får nog ge honom ett par chanser till. Skivan kändes så väldans mainstream, det var liksom inget speciellt med den - inget alls. Trist, eftersom jag verkligen gillar de två tidigare. Och så har han en så fin röst, så stort spann. Att han dessutom är väldigt, väldigt fin att titta på gör ju sitt också såklart. Han förtjänar alltså en andra och tredje chans. ;-)

När jag hade hämtat Fia från kalaset frågade jag henne vad hon ville äta.

-Tacos. kom det blixtsnabbt. Till saken hör att det åt vi i onsdags, hon fick det på skolan i torsdags och vi hade ätit det till lunch på lördagen, innan kalaset.

-Nä, sade jag, vad vill du äta?

-Tacos.

-Nej. Vad vill du äta?

-Tacos :-)

-Nej, men du, vi kanske kan ta en promenad till Burger King och äta där. Om pappa inte kommer hem och vill ha mat.

-Ja, jag vill promenera till Burber King! (Japp, hon säger fortfarande Burber King, trots att hon kan läsa vad det står.)

Så vi kollade med Dennis som satt på Ölstugan Tullen och åt mat. Adara ville hem och byta byxor (liiite kallt med tights om det är fem grader och regn) så vi gick hem och gjorde det. På med fodrade jeans ("de känns som mjukisbyxor" säger hon) och fleecejacka. Utanpå det en fleecefodrad regnjacka, så hon var rejält påpälsad :-) Nu skall vi ut i vildmarken sade hon, och ledde vägen med stora steg. Tydligen har man mycket kläder på sig när man ger sig ut i vildmarken, det var det som föranledde den kommentaren. Gullunge! Hela promenaden dit småduggade det, men vi hade väldans trevligt. Hon berättade om ett spel som fanns i hennes fantasidator och det var massor med olika bossar, varav första var en lyktstolpe som snurrade runt, samtidigt som armarna som stod rakt ut hissades upp och ner. Man skulle tydligen slå sönder lyktorna för att vinna. Andra bossen var ett hustak som gungade. Jag kommer inte ihåg hur man hade ihjäl det. Tredje var en parkbänk som jag inte heller kommer igåg mycket om. Fjärde har jag för mig var en brunn som man skulle hoppa ner i för att vinna, men det var svårt för svingade spänner över hålet. Femte bossen var en stor skridsko som blinkade i regnbågens alla färger. Man hade en egen blinkande dräkt och kunde bara slå skridskon när man själv hade samma färg som den. Jaa, vad skall man säga? Det är då ingen brist på fantasin hos min tokunge!

Vi köpte mat och satte oss och åt och det var riktigt trevligt, om det inte vore för två småkillar som lekte i lekhörnan och skrek massor. Och jag menar verkligen massor! Till och med Adara satt och vred sig av obehag och konstaterade att det inte skulle hjälpa att flytta, det skulle höras lika mycket ändå. Efter ett tag kom de ut och då sade faktiskt deras mamma åt dem att lugna sig, vilket de också gjorde. När vi hade ätit upp så tänkte jag att vi kunde ju slå på stort och ta lite efterrätt också, och medan jag gick och beställde det gick Adara och lekte med de två killarna. Adara gillade inte efterrätten så mycket så hon fick lite av godiset hon hade fått på kalaset istället, och bjöd även killarna, som först inte svarade på frågan om de ville ha, men sedan - när deras mamma var med - vågade de och ville såklart ha. Och ja, Adara hade kollat med mamman om hon fick bjuda.

På väg hem passade vi på att kolla in var Adaras gamla dagiskompis bodde och fick komma in och kika lite. Ett superfint litet radhus har de köpt, precis mittemot sina pojkars skola. Adara och Albin började leka direkt trots att jag hade sagt till Adara att vi bara skulle in och säga hej och kika lite snabbt. De är så himla bra ihop de två. Ända sedan de var små har de funkat jättebra ihop, och även om det är länge sedan vi sågs nu (bortsett från att vi sprang på dem på Liseberg och åkte massa med dem) så funkar de hur bra som helst - direkt! När vi hade gått husesyn promenerade vi hemåt i regnet, och väl hemma var det marsch i säng för Fia, eftersom klockan var ganska mycket. Det var en väldigt trevlig kväll och bara det att hon frivilligt ville gå på promenad är värt att skriva om, men inlägget får nog ändå hamna under Blaj-taggen :-)

Inga tider

Var ute i lördags igen, men har tyvärr inga tider för den rundan. Jag var på väg ut och hade precis startat appen jag använder för att kolla tider när jag möter våra grannar från våningen under som jag så klart hälsar på. Sedan sätter jag fast telefonen och ger mig ut i kylan. Sju grader är inte jättevarmt och de första 1,5 kilometrarna kändes det rejält i händerna. Sedan kom cirkulationen igång på allvar och det blev varmare, till och med så att jag svettades. Jag hade nog klätt mig ganska bra, med långa byxor och långärmad tröja, men ingen jacka. När jag var i slutet av första varvet runt fotbollsplanerna såg jag att mitt skosnöre hade gått upp och jag övervägde faktiskt att inte knyta det, men tänkte att det inte kanske var så himla käckt att springa nästan tre kilometer med det löst, så jag stannade och knöt. Dubbelknut för säkerhets skull, och så även på andra skon. Tänkte att jag kunde räkna bort en halv minut på sluttiden för det korta pit-stoppet.

När jag var klar tog jag av telefonen och skulle stoppa appen, bara för att se att jag startade den! När jag mötte grannarna glömde jag att låsa telefonen, och när jag då satte fast den måste jag ha kommit åt pausknappen i appen. Attans! Men jag hade åtminstone starttid och hur mycket klockan var då, så det går ju att räkna på ändå. Det blir bara inte så exakt alls. Rundan på 5,2 kilometer startade 12:18 och avslutades 12:52, så det blir 34 minuter, men räknar vi bort tiden för skoknytning, samt lite tid just i början då jag pratade med grannarna, tror jag det blir 33 minuter. Så snitthastigheten blev 9,5 km/h, och tiden per kilometer blev 6:21.

Om man istället räknar på 34 minuter blir snitthastigheten 9,2 km/h och tiden per kilometer 6:32. Så för att räkna mer rätt kanske jag skall tänka att snitthastigheten blev 9,35 km/h och tiden 6:27 per kilometer.

Whoop whoop!

Igår var jag och tränade och som vanligt värmde jag upp med löpbandslöpning. Gick två minuter i 6,6 km/h-tempo och sedan ställde jag in bandet på de vanliga 10 km/h, alltså sex minuter per kilometer. Jag lyckades med 30 minuter! Detta har varit en milstolpe hur länge som helst för mig, att klara fem kilometers löpning på en halvtimma! Sedan drog jag ner tempot igen för att efter två minuter köra på i ytterligare en halv kilometer (tre minuter) och avsluta med två minuters nedvarvning i 6,6 km/h-tempo. Det tempot, 6,6 km/h, är ett perfekt tempo för mig att värma upp och ner på, och även att ha mellan springpassen. På sistone har jag dock börjat att sätta bandet på 8 km/h mellan springintervallerna för att inte få ner pulsen för lågt, men igår var jag tvungen att ha det lägre tempot även de två minutrarna mitt i.

Jag tycker fortfarande inte att det är roligt att springa, men det är roligt att veta att jag klarar det nu i alla fall. Nu skall jag bara se till att få till det där med tempo ute med, och kanske till och med öka inne också, men det får ske långsamt. Kan ju fokusera på att fixa 30 minuter varje gång först och främst :-)

På jobbet har vi en tjej som håller på att gå ner i vikt, och hon är så himla duktig! Jag skulle aldrig klara att vara så principfast som hon är, men jag funderar på att haka på lite och byta ut lunchen varje dag mot en shake. Med tanke på att vi mest sitter still hela dagarna känns det som en rätt bra idé. Åtminstone de dagar då jag inte skall träna, eller äta utelunch :-P Well, well, vi får väl se hur det går med det, men nu har jag ju skrivit det här, och då blir det svårare att inte följa sina egna tankar och råd.

Ojojoj!

Jag sitter ibland och "porrsurfar" lite sidor med scrapbooking och kortmakeri och idag hittade jag till Barely Mine Crafts och blev alldeles exalterad över den blog candy man kan vinna där. Bilden nedan visar lite av vad som ingår och klickar man in på sidan står det lite mer utförligt för den som är intresserad.

Det hela håller på november ut, så det är gott om tid att hinna dit och kika!

Sunday Sensations

Som vanligt ger de bort fina saker, så klicka in och kika :-)

Liseberg

Igår var sista dagen Liseberg var öppet för sommarsäsongen och vi var där såklart. Såklart, eftersom Adara har tjatat om att åka Balder ända sedan hon gjorde det för två veckor sedan.

Men innan dess var vi nere på Frölunda Torg och köpte nya vinterskor. Hon provade och provade och till slut stod valet mellan ett par Ecco med snörning och ett par Viking med kardborre. Det blev Ecco-skorna, så nu får hon träna på att göra hårda knutar också. Knyta rosetter har hon gjort ett par år nu, men oftast drar hon inte åt dem så mycket, men på dessa skor lär det behövas. Jag fattar inte varför man har runda snören alls egentligen, de går ju upp hur lätt som helst. Nåväl, vi får väl se hur det går, nu har ungen varma och vattentäta skor åtminstone!

Efter lunch/tidig middag hemma ringde vi och frågade om Helene och Pauline ville följa med på Liseberg, det var ju gratis entré efter 17 och med Adaras Guldpass var det 100 kronor rabatt på ett åkpass för Pauline. Det ville de mer än gärna så klockan fem mötte vi dem utanför och gick in. Jag och Dennis köpte ett åkkuponghäfte att dela på eftersom vi kände att det inte riktigt var värt pengarna med ett åkpass för bara tre timmar. Tjejerna åkte en massa och jag och Dennis hängde med i Lisebergsbanan och Balder och jag åkte även Kållerado. Den kostar tre kuponger, men då hade vi bara fem och varken Dennis eller Helene kände för att blöta ner sig, så jag gick med tjejerna. De sprang in och höll upp sina åkpass och jag kom efter, redo med mina biljetter. Men när de hade sprungit förbi vände biljettjejen sig bort för att prata med någon och tog alltså inte mina biljetter. Jag stannade ändå till, men hon gjorde ingen ansats till att ta dem så jag gick in. Och eftersom det var sista åket för säsongen har vi nu alltså fortfarande fem åkkuponger kvar. Tror dock inte de gäller på Jul-Liseberg, men hoppas kan man ju alltid :-)

Klockan åtta stängde alla attraktioner och hjul och ett magnifikt fyrverkeri tog sin början. Det började ganska försiktigt ändå måste jag säga, för att sedan öka och blir lite mer intensivt. Därefter en paus med en hel del applåder, men det kändes inte som att allt var riktigt klart. Mycket riktigt, snart kom det igång igen och denna akt bestod av fler större pjäser, många tvåfärgade bollar och massa såna där fina glittriga saker. De är nästan mina favoriter, de som blir jättestora och sedan glittrar länge innan de till slut slocknar. Efter en helt fantastisk "final" blev det åter tyst och denna gång var det en stor applåd. Men, det var inte slut där - då kom ytterligare en omgång igång. Även denna gång massor med stora pjäser, men med betydligt mer färg. Riktigt, riktigt snyggt var det och efter finalen, som verkligen sprakade i alla färger och guldregn och silverregn och bollar och cirklar så lät inte publikens reaktion vänta på sig. Massiva applåder och mycket hejarop som förhoppningsvis hördes upp till dem som skötte det hela. Det var länge sedan jag såg ett sådant bra fyrverkeri!

Sedan började cirkusen med att ta sig ut från nöjesparken och hem. Det var inte så mycket annat att göra än att följa strömmen. Jag tänkte att alla dessa människor kommer ju att ta buss och spårvagn hem och det kommer att bli hur trångt som helst. Men så kom jag på att 50-bussen går ju från ryska ambassaden, och om vi går på där får vi ju i alla fall sittplats. Det var knappt en kvart tills den slulle gå därifrån, men vi gjorde bedömningen att vi skulle hinna så istället för att gå till Korsvägen som de allra flesta andra följde vi strömmen mot parkeringshusen åt andra hållet. Vi var nog ensamma om att ha kommit på denna smarta idé, för efter det andra parkeringshuset var vi i princip ensamma på gångbanan. Vi kom fram till hållplatsen med tre minuter till godo och fick finfina sittplatser. På Korsvägen klev det på massvis av folk och vi kände oss väldigt smarta över att vi kom på att gå åt andra hållet. Inte nog med att vi fick sittplats, vi slapp stå vid Korsvägen och frysa massa!

Mera tider

Med träningsvärk i magen som inte är av denna värld (det gör ont att hosta!) gav jag mig ut idag Ruddalen idag igen.

Minuttiderna för varje kilometer blev:

Första: 6:50

Andra: 6:41

Tredje: 6:39

Fjärde: 6:43

Femte: 6:33

Således blev snittiden per kilometer 6:41, vilket ju är en förbättring mot sist, om än så liten :-)

Snitthastigheten var 8,9 kilometer per timme även denna gång, men med tanke på att jag har varit sjuk mellan nu och då och således inte hunnit träna så mycket som jag hade önskat är jag nöjd.