Så himla duktig!

Nu ikväll när det var dags för middag vet jag inte riktigt vad som flög i Adara. Hon blev jättearg och var allmänt sur middagen igenom. Och när vi sa att hon skulle på en kålbit - den var kanske tre centimeter lång och en halv centimeter bred - så började hon gorma om hur dåliga föräldrar vi är som tvingar i henne mat. Vi brukar aldrig tvinga i henne mat, men är noga med att hon skall smaka, men just i det här fallet så "smakade" hon genom att ta två millimeterstora/-små tuggor, vilket ingen av oss tycker är att smaka. Till saken hör också att personalen på förskolan säger att hon är superduktig på att i alla fall smaka innan hon ratar maten, så vi vet ju att hon kan. Eller, klart att hon kan - hon kan ju äta - men hon kan smaka ordentligt. Så just idag propsade vi på att hon skulle faktiskt äta hela den där biten och tyckte att hon kunde ta den med lite ris och köttfärs som vi, men hon ville bara inte. Tillslut fick hon (efter mycket gråt) in den och då sa hon att det var visst jätteäckligt och att det smakade lök, men sedan åt hon faktiskt ett par tuggor till. Inte bara kål då, men av helheten som var köttfärsröra med lite vitkål och soja - så så hemskt kan det inter ha varit!

Men, det var inte detta som var duktigt (mat äter hon ju hyfsat bra i vanliga fall) utan efter denna ganska jobbiga måltid tyckte både Dennis och jag att hon kunde gå i säng och det var snabba puckar utan sura miner när vi redan klockan sju bad henne gå och klä av sig så vi kunde borsta tänderna. Vi misstänker att hon var rätt trött och det dåliga humöret berodde med största sannolikhet på det. Så det blev tidigt i säng och därför blev det en lite längre sagostund än vad vi brukar ha. Hon valde en bok som hon fick i somras av Clara som tack för att Clara fick leka med hennes leksaker medan de bodde i vår lägenhet.

Och det är nu det kommer, det där superduktiga! Hon läste första sidan helt själv! Helt. Själv. Så coolt! Vi vet ju att hon kan läsa eftersom hon gör det titt som tätt, men hon brukar inte vilja läsa mer än ett par tre ord ur "riktiga" texter. Ur hennes egna berättelser går det bra att skriva och läsa hur mycket som helst, kanske för att hon vet vad det skall stå, men när vi frågar om hon vill läsa brukar det bli ett ord eller tre och sen stopp. Men inte ikväll. Ikväll ville hon fortsätta. Fast inte mer än en sida, men ändå! Hon är så himla duktig min lilla prinsessa!