Nyklippt

Jag har varit sugen på att klippa mig ett bra tag, och även på att tona håret lite mörkare nu när det är höst. Gärna åt det rödbruna hållet. Resultatet blev som nedan:
Det är ganska rött precis nu, men jag vet av erfarenhet att mycket av det rödaste försvinner redan i första tvätten, så det kommer bli mörkbrunt med rött i, precis som jag ville ha det :-)

Här kommer två förebilder med, ingen av dem jättenya. De är från augusti när jag fortfarande var lite brun och vinterblekheten inte hade fastnat riktigt.

Så himla duktig!

Nu ikväll när det var dags för middag vet jag inte riktigt vad som flög i Adara. Hon blev jättearg och var allmänt sur middagen igenom. Och när vi sa att hon skulle på en kålbit - den var kanske tre centimeter lång och en halv centimeter bred - så började hon gorma om hur dåliga föräldrar vi är som tvingar i henne mat. Vi brukar aldrig tvinga i henne mat, men är noga med att hon skall smaka, men just i det här fallet så "smakade" hon genom att ta två millimeterstora/-små tuggor, vilket ingen av oss tycker är att smaka. Till saken hör också att personalen på förskolan säger att hon är superduktig på att i alla fall smaka innan hon ratar maten, så vi vet ju att hon kan. Eller, klart att hon kan - hon kan ju äta - men hon kan smaka ordentligt. Så just idag propsade vi på att hon skulle faktiskt äta hela den där biten och tyckte att hon kunde ta den med lite ris och köttfärs som vi, men hon ville bara inte. Tillslut fick hon (efter mycket gråt) in den och då sa hon att det var visst jätteäckligt och att det smakade lök, men sedan åt hon faktiskt ett par tuggor till. Inte bara kål då, men av helheten som var köttfärsröra med lite vitkål och soja - så så hemskt kan det inter ha varit!

Men, det var inte detta som var duktigt (mat äter hon ju hyfsat bra i vanliga fall) utan efter denna ganska jobbiga måltid tyckte både Dennis och jag att hon kunde gå i säng och det var snabba puckar utan sura miner när vi redan klockan sju bad henne gå och klä av sig så vi kunde borsta tänderna. Vi misstänker att hon var rätt trött och det dåliga humöret berodde med största sannolikhet på det. Så det blev tidigt i säng och därför blev det en lite längre sagostund än vad vi brukar ha. Hon valde en bok som hon fick i somras av Clara som tack för att Clara fick leka med hennes leksaker medan de bodde i vår lägenhet.

Och det är nu det kommer, det där superduktiga! Hon läste första sidan helt själv! Helt. Själv. Så coolt! Vi vet ju att hon kan läsa eftersom hon gör det titt som tätt, men hon brukar inte vilja läsa mer än ett par tre ord ur "riktiga" texter. Ur hennes egna berättelser går det bra att skriva och läsa hur mycket som helst, kanske för att hon vet vad det skall stå, men när vi frågar om hon vill läsa brukar det bli ett ord eller tre och sen stopp. Men inte ikväll. Ikväll ville hon fortsätta. Fast inte mer än en sida, men ändå! Hon är så himla duktig min lilla prinsessa!

En söndag i Vänersborg

I söndags fyllde Stina 25! Svårt att förstå att lilla Stina har blivit så gammal, det betyder ju att jag är jättegammal! Nejdå, så farligt är det inte, men att hon numer är 25 känns lite ofattbart - hon skall ju vara liten, eller i alla fall inte mer än 20 eller nåt.
Men nu är det som det är och lill-Stina har hunnit bli 25 år gammal! Jag hade faktiskt haft lite lösa planer på att låna bil och åka upp för att hälsa på så när Mattias skickade ett meddelande och frågade vad vi hade för oss i helgen så svarade jag att vi kanske skulle till Vänersborg, med ett frågetecken efter. Han sade att vi var välkomna och under lördagen bestämdes det att vi skulle åka upp på söndagen. På lördag förmiddag hade jag fått en bloggkommentar av Stina som löd:

Hej igen! Jag kom på en sak jag glömde fråga när vi sågs sist. Visst hade ni ett sånt där skötbord över badkaret till Adara? Jag är lite intresserad av ett sådant eftersom det är det enda vi skulle kunna få plats med. Vart köpte ni det? Och behövs det borras i kaklet för att det ska sitta uppe? Kram! /Stina

Detta meddelande fick mig att kolla en snabbis på Blocket efter just ett sådant skötbord och snabbt hittade jag ett, som dessutom fanns uppe i Uddevalla. Perfekt! Det var ju bara att svänga förbi på vägen till Vänersborg. Så jag ringde Mattias och frågade om det var okej att jag köpte ett skötbord till Stina i present och han sade att hon skulle uppskatta det mycket. Så jag ringde tjejen i Uddevalla för att fråga om det fanns kvar och eftersom det gjorde det sade jag att vi skulle komma förbi på söndag förmiddag och hämta det.
Och det var precis vad vi gjorde. Det var inte exakt ett sånt vi hade till Adara, utan ett som verkade bättre, med lite mer förvaring än vad vi hade. In i bilen med det och vidare till Vänersborg. Väl framme ringde vi Mattias och bad honom skicka ner Stina som såg väldigt förvånad ut när hon fick öppna bagageluckan och såg vad som fanns däri. Men oj, vad glad hon blev - det var roligt! Att vi kom var inte jättestor överraskning eftersom hon i och med att jag hade ringt Mattias dagen innan hade listat ut att det vi var som skulle komma, men hon blev glad över oss med :-)
Upp för att äta middag som Mattias stod och kokade ihop medan Dennis fixade så att skötbordet kom på plats och efter det tog vi en liten promenad för att titta på Claras dagis som låg ett par hundra meter från dem. Eftersom Adara inte hade några bra "leka-ute-kläder" plockades det ihop lite ur Clara garderob (tur att de har för stora kläder åt henne). Skor var dock svårt och Adara såg rätt rolig ut när hon trippade på i för korta mjukisbyxor och klackskor, även om Stina tyckte hon såg chic ut.
Hem igen för att äta födelsedagsfika som de hade knåpat ihop; Jättegoda knäckflarn och underbara blåbärsmuffins som Stina hade bakat på morgonen och en superfin (och god) tårta som Mattias hade gjort. Sång blev det med, liksom ljusutblåsning. Stina fixade att blåsa ut ljuset jättebra :-)
Efter det blev det lite mer lek, fast det var två ganska trötta flickor så vi bestämde oss för att åka hem ganska snart, men vi fick nästan en heldag med dem i alla fall - vilket var underbart! För jag vet inte vilken gång i ordningen tackar jag så mycket för allt!

Stina har gjort ett eget blogginlägg om dagen, och det kan ni läsa här. Passa även på att läsa efterföljande inlägg, där finns bevis på att skötbordet redan används flitigt :-)

Och så ännu mer pyssel!

Jösses vad massa pyssel det blir tänker ni nog nu, men jag lovar att det inte blir så mycket mer. Detta är ett kort som jag knåpade ihop av stämplarna i föra inlägget, samt lite frihandsmålning. Molnen (som jag är riktigt nöjd med) satt jag och klottrade på under ett av våra fredagsmöten på jobbet :-). Jag målade sedan upp dem på akvarellpapper här hemma och fyllde i med akvarellpennor. De två små är fastsatta med distanskuddar för att få lite mer djup i den annars jätteplatta bilden. Skylten är också målad på akvarellpapper men en lapp med stämplad text på. Stolpen är en glasspinne som jag målat lite på :-). Dödskallen har Dennis gjort och vad som kanske syns lite dåligt är att benknotorna är lagda först och så är själva skallen fäst med distanskuddar ovanpå. Så fin! Teckensnittet är också Dennis förtjänst.

När det gäller baksidan blev det en sådan för att jag hade motiv klart redan, annars hade jag nog inte orkat bry mig. Den lilla stämpeln nere till höger är en som jag fick med gratis när jag beställde från Scraplagret och här tyckte jag den passade in bra!

Vem fick kortet? Jo, det var en kille som heter Edvin som Adara var på sjörövarkalas hos. Sedan om han uppskattade ett handgjort kort lika mycket som jag hade gjort, det vet jag inte. Men han blev glad för att Adara kom och för presenten, som var sjörövarlego.