Världens finaste!

Fler kalas

Just när vi trodde att det var slutkalasat ringer telefonen. Det var Kari som frågade om hon och flickorna kunde komma och hälsa på och lämna lite presenter till Adara. Självklart sade vi och passade också på att bjuda in Anna och Elin, eftersom det bara skiljer fyra och en halv månad på Elin och Elsa. Så kom de och det funkade kanon. Kari kunde till och med gå iväg för att hämta bilen själv när de hade bråttom iväg till nästa kalas, hos hennes kusin. Både Sofia och Elsa verkade trivas som fiskar i vattnet här och Sofia ville inte ens gå när Kari kom tillbaka för att hämta dem och komma iväg till nästa kalas. Och Adara hade skoj hon med, och somnade bra på kvällen efter en eftermiddag full med lek och bus

Sedan ringde Mattias en kväll och frågade om han och Clara kunde komma förbi med lite paket till Adara och självklart kunde det, även om det var nära läggdags för Adara. Vi tyckte att hon kunde få lite dispens, det är ju inte ofta man får så fint besök :-). Efter paketöppnande och lite lek blev det dock tydligt att Adara behövde sova så hon fick göra sig iordning och krypa i säng. Det tyckte tydligen Clara så mysigt ut för hon kröp glatt ner hos Adara och skulle sova hon med. Hocn fick till och med låna Adaras Kanin att gosa med. Men efter en kort stund tror jag hon tröttnade för hon gick upp. Dock så fanns det alldeles för många roliga leksaker hos Adara så ut ur rummet ville hon inte gå och det blev en del protester när vi bestämt förklarade att Adara skulle minsann sova och då fick inte hon hålla på att springa in och ut i hennes rum. Efter att ha värmt välling och förklarat för Clara att det inte skulle bli bad hos oss denna gång begav de sig hemåt. Jag misstänker att det inte dröjde särskilt länge innan Clara somnade i bilen :-)

Många kalas blir det!

Jag vet inte hur många kalas som är normalt att ha när man är liten. Själv hade jag mellan två och tre när jag växte upp. Ett för släkten (såklart) och så ett för kompisar. Under de år jag gick i förskolan har jag för mig att vi ibland brukade promenera hem till den som fyllde år och fick där lite glass och lekte någon lek. Detta gick ju bara att genomföra om det var någon förälder hemma hos den som fyllde år och min mamma var en sådan mamma, en hemmamamma. Därför känns det, för mig, inte så konstigt att dra ihop flera kalas när min prinsessa fyller år. Det blev tre kalas även detta år; ett för släkt, ett för vuxenkompisar och ett barnkalas, där hon fick bjuda max nio personer. Kalasen hade vi 2, 9 respektive 23 januari. Vi skulle egentligen haft barnkalaset 16 januari, men både Dennis och jag kände att vi ville landa lite i det nya året också och valde att istället ha en ledig helg då. Det var riktigt skönt, särskilt som jag var sjuk veckan innan.

För en gångs skull inträffade ju Adaras födelsedag på en helgdag, lördag, och då många barn och även andra är bortresta dagarna i anknytning till nyår valde vi att ha släktkalaset då, eftersom vi visste att åtminstone min familj inte hade något inplanerat. Mamma, pappa, Anna, Elin, Tomas, mormor och familjens vän Birgitta kom och vi hade jätterevligt och åt massa goda bullar och kakor.

Helgen efter hade vi kalas för Adaras vuxna kompisar och det var ett rejält gäng som kom. Förutom de som vi träffar mest: Terese, Martin, Tobbe och Kajsa, kom även Hatta, Ivve och Sara, Sofia, Johanna och Julia. Hatta och Ivve var i samma förening som Dennis, Sara är Ivves flickvän och Sofia och Johanna gick jag i gymnasiet med. Julia är kollega ute på det företag jag jobabr. Terese och Sofia stannade kvar och efter kalaset gick vi ut i det fina vädret och åkte lite stjärtlapp och plastbit i en backe inte långt härifrån. Jösses vad skoj det var. På kvällen kom Dennis och Martin tillbaka (de hade varit och druckit öl hos Dugge i Rävekärr) och vi åt jättegod mat enligt Sofus recept. Sedan spelade vi Wii Sports Resort tills det blev dags för folk att åka hem framåt elvasnåret.

Barnkalaset blev faktiskt riktigt lyckat. Tio barn som alla hade skoj. Var bara en som tyckte det var lite mycket och därför åkte med sin mamma ett par trappor ner till hemmets lugnare vrå. Det värsta som hände var nog att Adara skar sig lite på en serpentin, men det fixades lätt med ett plåster. Jag tror att barn tror att plåster hjälper mot allt :-) Vi hade en del saker planerat så vi hade sagt att kalaset skulle hålla på i cirka tre timmar, men redan efter en och en halv hade vi ätit korv med bröd, haft disco och ätit glasstårta. Så då blev vi lite nervösa och undrade om det skulle bli massa gnäll, men alla nio arnen verkade ha hur skoj som helst. Några lekte med lego, några satt i soffan med oss vuxna och några lekte jage i hela lägenheten. Vi hade tänkt att ha en "sätta knorr på grisen"tävling, men inte hunnit med att göra någon gris. Medan barnenhöll på sitt och jag satt och tog en välförtjänt fikapaus, ritade Dennis upp en gris. Jag klippte till en knorr och sedan var det bara att leka. Grisen sattes upp och genast var det ett par barn där som ville försöka på fast knorren på rätt plats. Den hamnade både på grisens rygg, kind och mage, men det var faktiskt ett barn som prickade in rumpan två gånger, men bara ett par centimeters skillnad. Detta barn var Adara och jag tror hon kände sig extra glad eftersom det var hennes kalas.

Efter fiskdamm trippade de av en efter en och till sist var det bara Pauline och Helene kvar och de stannade kvar lite längre och vi tog lite fika och tjejerna lekte lite - bara de två. Det är så skönt att de funkar bra ihop, eftersom Lines familj är så himla trevlig att vi försöker att ses hyfsat ofta. När de hade gått städade vi det sista innan vi åkte hem till mamma och pappa för att ha spelkväll med min morbror Hans och hans familj.

P.S. Vi hann med ytterligare ett kalas, nämligen Annas som hon hade 10 januari. Där var det också massa folk, och väldigt skoj!D.S.